romanernas.blogg.se

Psykologisk realism eller förhöjd verklighet?

Huvudkaraktären och privatspanaren (en fiktiv Niklas Rådström) träffar av en händelse den gamla tonårspolaren Roger. Rogers mamma har av ålderdom flyttat till Vintervägen. Huvudkaraktären hör undermedvetet fel med flit och får det till att Rogers mamma flyttat till Vintergatan. På Vintergatan växte huvudkaraktären själv upp. Under spaningar på uppdrag av detektivbyrån hamnar huvudkaraktären på Vintergatan. En adress i närheten av där huvudkaraktären bodde som barn är avspärrad på grund av ett misstänkt mord. Poliskommissarien ber huvudkaraktären hålla sig undan.

Några dagar senare knackar huvudkaraktären på adressen där han växte upp. Där är numera ett kontor. Han blir visad runt och minns barndomen. Som barn levde han dagtid i ångest. I hans liv finns två världar. Vakenheten och sömnen. Under sömnen lättade ångesten då sömnen med sin avsaknad av vakenhet låg närmare döden och därmed avdramatiserade denna. Huvudkaraktärens längtan efter sömnen växer under uppväxten då huvudkaraktären vill hjälpa sig själv hantera sin egen död. Uppenbarelsen Skuggan som huvudkaraktären endast betraktar på avstånd är ett förkroppsligande av honom själv som vuxen.

Beträffande familjen arbetade huvudkaraktärens mamma på tidningsredaktion. Pappan var frilanspianist och kompositör som alltid reste världen runt. Barnflickan Solveig blev gravid med en främmande man på krogen. Senare dock uppsagd av huvudkaraktärens mamma när Solveigs eget familjeliv krävde för mycket av henne och hon slutade passa tider. När huvudkaraktären besöker morföräldrarna i Malmö skiljer sig föräldrarna utan att säga något. Då huvudkaraktären är tillbaka på Östermalm är pappans saker borta. Några år senare då pappan hyr stuga i skärgården visar det sig att han är sjuk. Något huvudkaraktären förstår då pappans nya fru stänger sovrumsdörren om pappan under våldsamma kräkningar. På sensommaren när huvudkaraktären är i Malmö hos sina morföräldrar ringer mamman och berättar att pappan varit mycket sjuk en längre tid. Pappan har nu dött. Huvudkaraktären blir chockad över att pappan varit döende hela sommaren. Ingen sagt något till honom om detta.

Romanen avslutas med att spaningsfallet läggs ned och huvudkaraktären i vuxen ålder tittar ned från sitt fönster in i en spårvagn som passerar på Karlavägen. I spårvagnen tycker sig huvudkaraktären för ett ögonblick se sin egen pappa. Han har några dagar tidigare under en period av sorg och saknad även sett pappan på en restaurang dit han trott han följt efter Skuggan. När han rusat ut ur restaurangen visade det sig att varken Skuggan, pappan eller poliskommisarien varit där.

* * * 

Enkelt och drömlikt språk. Genomgående i boken är huvudkaraktärens saknad och längtan efter en närvarande pappa. Huvudkaraktären beskrivs som ensam och undanhållen. Under uppväxten, men också i vuxen ålder dyker Skuggan upp och observerar huvudkaraktären. Sett ur huvudkaraktärens strävan att förstå sig själv kan Skuggan och pappans uppenbarelser ses som huvudkaraktärens yttre konstruktion av sina inre processer. Sett med hänsyn till den drömliknande prosan kan Skuggan och pappans uppenbarelser ses som ett övernaturligt fenomen.

Enligt huvudkaraktärens pappa bor de döda på Vintergatan och de färdas genom den i Karlavagnen. Då huvudkaraktären alltid blandat ihop Karlavagnen med Karlavägen associerar han spårvagnen som passerar på Karlavägen mot Vintergatan med Karlavagnen på stjärnhimlen. Därför blir det i sammanhanget naturligt för huvudkaraktären att tycka sig se sin pappa i spårvagnen. Författarens Freudianska lek med resultatet av det ofullständiga minnet är fullbordad.