V. 18 Pojken som kallades Det av Dave Pelzer
Dave växer upp utanför San Fransisco. Pappa brandman. Arbetar 24-timmarsskift. Mamma hemmafru. Till en början kärleksfull. Efter hand våldsam. Agar då pappan inte är hemma. Vid tillfällen hon agat så illa att hon skadat Dave befaller hon honom att berätta för vård- och skolpersonal att han slagit sig när han lekt. Hon gör de andra pojkarna till kelgrisar. Dave får endast äta deras matrester och sova i garaget. På kvällar och helger berusar sig föräldrarna. På ledig tid håller sig pappan undan. Arbetar över så mycket han kan. Till slut är det enda Dave erbjuds äta maten i skolan, samt ett nyfött syskons avföring från blöjan. Dave snattar i närbutik. Vid ett tillfälle hugger mamman honom med kniv. Dagarna innan socialen kommer på besök behandlar hon honom väl. Mobbad i skolan för att han har traisga kläder och luktar illa. När pappan lämnar familjen fruktar Dave att han är utom beskydd och kommer bli ihjälslagen av mamman. Som tur är räddar rektor, skolsyster, mentor och en polis honom undan mamman. Han placeras i ett särskilt boende. Under sista tiden har han gått från att kallats Dave, till att kallats pojken, till att kallats det.
Ingen i familjen tycker att mamman gör rätt men vågar ändå inte säga ifrån.
