V. 23 Kajas resa av Carin Hjulström
En journalist släktforskar om en avlägsen släktning med samma yrke.
Journalisten Helena Åkerström, 35, tillsammans med Henrik, får en dag en låda via ett bud. Lådan innehåller dagbokböcker och artiklar skrivna av journalisten Kaja Asklund, en avlägsen släktning som Helena inte kände till. Avsändaren meddelar i ett anonymt brev att hon är döende i skelettcancer och skickar materialet till Helena med förhoppningen att materialet kan ligga till grund för en biografi. Avsändaren meddelar också i brevet att hon kommer att eventuellt ge sig tillkänna framöver. Förutsatt att hon lever. Annars kommer hon lägga ett kodat meddelande i sin dödsannons.
När Helena ringer sin frånskilda pappa för att få veta mer om Kaja berättar han att ingen riktigt vet vad som hände Kaja. Kaja försvann spårlöst på 20-talet. Blev aldrig dödförklarad eller anmäld försvunnen. Mannen var hela tiden registrerad som gift med henne och dog på 40-talet. Pappan har dock ärvt Kajas skrivmaskin av sin mormor. Vad Helena lär sig genom materialet är att Kaja är född på Gotland. Mamman var sinnessjuk p.g.a. att flera av barnen dött tidigt. Pappan var folkskollärare. Hade affärer när mamman var inlagd. Helenas gammelmormor, sedermera doktor i biologi, kom till världen genom en affär med en gymnasielärare. Kaja själv saknar sedan en olycka, tår på ena foten och haltar därför.
Istället för att bli folkskollärare flyttar Kaja till STHLM. Arbetar i Herr Maiers bageri och försörjer sig som frilansskribent trots att hon hoppat av en skrivmaskinistutbildning. Gifter sig med kommunisten och tillika familjetyrannen Arvid som dominerar och tvingar sig på henne. Första gången hon träffar Arvid är på ett fackmöte. Därefter kommer han in i bageriet och bjuder på kaffe. Efter att exilryskan Dagmar de Gysser, som är i övre tonåren, av en slump kommit in i bageriet tar Kaja lektioner i ryska hemma hos Dagmar. De blir goda vänner och umgås. Dagmar de Gyssers pappa var från början Tsartrogen. När revolutionen var ett faktum blev han Bolsjevik för att kunna arbeta utomlands för Sovjetunionens räkning. På plats i Sverige är han åter lojal mot det gamla Tsarryssland. Han bor med sin familj på Östermalm och umgås i kretsarna av andra Tsartrogna exilryssar. Om nätterna kryper en av sönerna ner hos Dagmar och tvingar sig på henne.
När Dagmar de Gysser och några andra Tsartrogna, under ledning av Kosacköversten Mohammed Beck Hadjetlach, anhålls för mord på tre Bolsjeviker rapporterar Kaja om rättegången. Motivet till mordet, förutom hämnd, är att komma över pengar som skall finansiera den ryska motståndsrörelsen. Mohammed Beck Hadjetlaché döms som den sista människan i Sverige till döden, men benådas till livstid och lever ytterligare tio år Långholmen. Övriga anklagade åberopar att de var manipulerade, t.o.m. under hypnos. Även om psykiatrikern som vittnar i rätten, menar att det hypnotiska tillståndet inte varar tillräckligt länge för att begå mord, tilldöms de kortare straff.
När Kaja vid 1:a VKs slut blir fast på tidningen slutar hon på bageriet. Herr Maier åker hem till Österrike. Utan Kaja kan han inte driva företaget. Dessutom har hans kusin dött och frun blivit änka och behöver någon hos sig. I samband med att Kaja gör ett reportage om renoveringar av grandiosa våningar på Östermalm, besöker hon våningen som beboddes av ledande Bolsjeviker. Här hittar hon i en låda ofantliga mängder rubel. Hon gömmer dem i sin källare. Några dagar senare tar hon pengarna och flyr hals över huvud till Ryssland. Efter en hotfull ordväxling samma dag, där Kaja hållit en kniv mot Arvid, som är labil efter att förlorat kampen om partiledarposten i VPK, har Kaja fått reda på att han dödar henne om hon lämnar honom. Arvid har under samtalet hånat Kajas mor som precis tagit livet av sig för att mannen haft affärer. Detta har mamman berättat i ett sista brev till Kaja som Arvid hunnit läsa före Kaja. Efter att ha smygläst Kajas dagbok har han också förstått att Kaja främst förälskat sig i hans politiska glöd och aldrig i hans personlighet.
I Ryssland träffar Kaja den forne ledaren för motståndsrörelsen. Denne har aldrig känt Kosacköversten Mohammed Beck Hadjetlaché. Han spekulerar i att Mohammed Beck Hadjetlaché är en bluff. När Kaja tröttnat på förtryckenheten reser hon till Österrike där hennes forne arbetsgivare Herr Maier nu lever med sin kusins fru, tillika krigsänka. Kaja tar arbete i bageriet, gifter sig med en läkare och får en dotter. När mannen dör flyttar hon till Spanien och bosätter sig hos Dagmar de Gysser som driver en skönhetssalong. De inleder i det tysta en lesbisk relation som varar livet ut.
När Helena börjar få pusselbitarna på plats hör en sjuksyster av sig från Danderyds sjukhus. Helena åker efter visst bestyr dit och träffar Kajas dotter Ellen Aschermann på dödsbädden. Det var hon som skickade lådan till Helena. Hon har levt sitt liv i Spanien men sökt sig Sverige när hon blev lungsjuk för att få den bästa av vård. Under samtalet klarnar allt för Helena om personen i släkten som alltid varit ett frågetecken för hennes pappa. Kaja blev efter tiden i Ryssland anti-kommunist och var hela tiden rädd för att Arvid skulle komma henne på spåren. Hon skickar efter ett tag sin skrivmaskin till sin halvsyster på Gotland innan hon dör på 60-talet. Dagmar dör tidigt 80-tal.
Inspirerad av vad Kajas mamma hävdar i sitt sista brev till dottern: att aldrig spilla tid på en karl som kväver en lämnar Helena Henrik. Hon känner sig inte längre redo för att skaffa barn och är tveksam till förhållandet. Under den senaste tiden har Henrik varit hos sina föräldrar (mamman har blivit dålig) och visat mycket lite stöd för Helenas journalistiska strävanden. Av Ellen Aschermann får Helena en nyckel till ett förråd som innehåller ännu mer av Kajas tillhörigheter. Helena ärver också en miljon av Ellen.
* * *
Romanen bär på likheter finns med Per-Anders Fogelströms romanserie stad. Resan STHLM gjort sedan 1910-talet till nutid, splittringen mellan SAP och VPK, samt att mot slutet av romanen låta en äldre person som kände det gamla gardet träda fram. Skildringen av Kaja görs i imperfekt. Skildringen av Helenas släktforskande skrivs fram i presens. Kaja och Dagmar är politiskt olika. Dagmar stockkonservativ och försvarar feodalismen. Kaja vänsterradikal. De delar det gemensamt att män tvingat sig på dem och vill förändra världen. Efter att Kaja blivit påkörd av en spårvagn förbryllas Dagmar av Kajas ovilja att låta henne titta på den sedan tidigare sargade foten som blivit tilltygad. Dagmar undrar varför Svenskar har svårt att adressera svårigheter inför andra. Hon förstår heller inte varför Kaja är kvar hos Arvid. Beträffande släktingarna Kaja och Helena lämnar de sina respektive som håller tillbaka dem även om Henrik inte ägnar sig åt utpräglad psykologisk misshandel. Parallellen författaren gör mellan Arvid och Henrik håller dock inte fullt ut. Helena försummar genom sitt skrivande relationen och det är Henrik som försöker få dem att spendera tid tillsammans. När han är borta från hemmet är det för att hjälpa sina föräldrar. Orsaken till att han vill att Helena skall jobba mindre är för att hon skall må bra. Å andra sidan kan parallellen mellan Kajas och Helenas val att lämna sina respektive tolkas som att Helena lämnar Henrik för att den moderna kvinnan inte förstått att den moderna mannen faktiskt mjuknat. Varför Ellen Aschermann inte avslöjar sitt namn när hon skickar lådan till Helena får aldrig någon förklaring.
Alla personer i boken med anknytning till morden har funnits på riktigt och författaren har här gjort en ingående research.