romanernas.blogg.se

Att växa upp i utsatthet. Romanen visar hur misär inte försvinner med nybyggda lägenheter. Första person dåtid. Språket imiterar ett barns sätt att uttrycka sig. Romanen är självbiografisk. 

* * *

Leena och Markku är födda i Wasa. Familjen har under tidigt sextiotal flyttat till Ystad. Markku minns inget av tiden i Finland. Leena minns bitvis. I Sverige arbetar pappan på fabrik. Mamman extraknäcker som städare och servitris. Samma dag som Sakari födds får Leena en hund av sin pappa. Katten föder ungar varje år som barnens mamma har ihjäl i en hink med varmvatten. De behåller en unge varje gång. Efter några år får familjen kontrakt på en nybyggd kommunal bostad i området Fridhem. Föräldrarna gläds åt att flytta in i en lägenhet ingen bott i före dem. Standarden är den bästa de kan föreställa sig. Diskbänken har inga repor. Då hyresvärden läser upp ordningsreglerna upplever Leenas mamma att den kvinnliga hyresvärden har en raljerande ton. Hon känner att hennes finska identitet är bespottad och förbannar kärringen efteråt. Dessutom vet hon att cheferna på kommunen gett hyresområdet öknamnet svingalängorna. Detta upprör mamman ytterligare då det i området bor många finnar med låg inkomst.

Under uppväxten lär Leena känna Riita. Riitas mamma Helmi och pappa Veiku är vänner med Leenas föräldrar. Vid köksbordet bearbetar Helmi och Leenas mamma trauman från kriget. Veiku är alltid full. Sedan en rattfylla har han blivit av med körkortet och sålt bilen. Nu kör han moped och har byggt en vedeldad bastu i garaget. När han åker förbi polisstationen räddar han en nedgången schäfer som precis skall avlivas.  Vägg i vägg med Leenas familj bor Åse. Hennes mamma Inga-Lill är tillsammans med fabriksförmannen Sten som nitiskt letar fel i hennes sätt att sköta hushållet. När Inga-Lill och Sten bråkat har de försoningssex. Åse och Leena kikar på genom nyckelhålet. När Leena sover över hos Åse hör hon genom väggen hur hennes mamma blir slagen av hennes pappa.

I skolan tar sig Leena an arbetet med stort flit. Hennes mamma talar om för henne att hon skall skaffa sig utbildning. Hennes pappa vill att hon blir hemmafru. Rätt som det är kommer Nicke, en ny kille, till klassen. När klassen får stanna inne en rast tvingar han hackkycklingen, den tondöve Patrik, att sjunga. Till skolavslutningen i årskurs fyra kommer Leena ensam och barfota till kyrkan. Hon går in sist, ställer sig längst bak och går ut först. Hennes föräldrar var för fulla att komma och tyckte det regnade för mycket. Sommaren innan årskurs fem hälsar familjen på släkten i Finland. Leena blir förskräckt över att fattigdomen är värre där än i Fridhem. Först bor familjen hos Leenas mormor. Sedan hos hennes farmor. Efter en vecka ber farmodern dem att åka. Hon är trött på Leenas pappas våld och superi.  

Hemma i Sverige blir Leenas räddning skolan, blockflöjten och simklubben. Dock blir hon vid en simträning lös i magen. Tränaren som kallas Hitler tror att hon är på toan för att smita undan. Då han öppnar dörren med skruvmejsel har hon inte lyckats ta på sig baddräkten. Hennes nakenhet tillsammans med avföringen blottläggs för killarna i klassen hon förälskat sig i. Genom att bli uttagen till klubbens elitsatsning får åka hon på tävling till Mallorca. Hon blir den förste i sin familj att flyga. Flygresan minns hon dock inget av på grund av sin flygrädsla. När kommunala musikskolan har uppvisning är hennes föräldrar alldeles för berusade för att närvara. Hungrig på grund av att hennes föräldrar inte bekommit sig att handla mat anländer hon två minuter före utsatt tid. På scenen ser hon hur de andra föräldrarna vinkar åt sina barn. Ångesten gör att hon får kämpa för att inte svimma. Hon luft-spelar igenom tre låtar och får tillsammans med övriga i blockflöjtsorkestern ta emot jubel hon känner hon inte är värd. När hon kommer hem kastar hon flöjten till hunden som tuggar sönder den som om den vore ett ben. Dagen efter klasskamratens, Bo-Peters, tolv-årskalas mår Leena dåligt när hon går till skolan. Bo-Peters föräldrar är läkare och familjen bor avsevärt bättre än Leenas familj. När Helmi har ledigt från sitt svartjobb på ett hotell arbetar Leena och Riita. Efter ett tag upptäcker flickorna att hotellet är ett gömme för smuggelsprit.

Under ett våldsamt gräl knäcker Leenas pappa ett revben på hennes mamma. Revbenet skaver mot lungan och mamman får andningssvårigheter. När ambulansen kommer vägrar mamman bli omhändertagen, samt förnekar att hon blivit misshandlad. Hon menar istället att hon trillat. Ambulansen lämnar platsen. Revbenet självläker mirakulöst. Leenas pappa trillar några månader senare omkull och spräcker skallbenet. Även han vägrar att bli omhändertagen av ambulans. Då pappan hamnar på torken i Eslöv blir Leena och hennes syskon i två omgångar placerade i tillfälliga fosterhem. Skolan har slagit larm då man sett att Leena är orkeslös. Hemma i lägenheten har hunden pinkat överallt men ingen städat upp efter den. Med hjälp av antabus håller sig Leenas pappa nykter under en tid. Nu upphör våldet och även mamman slutar dricka. I samband med att pappan kommer över ett parti smuggelsprit återfaller han. Nu börjar mamman också hon dricka igen. Då socialen är på besök är hela familjen uppklädd och hemmet städat. Socialen får aldrig höra om det hot om våld som barnen regelbundet får utstå. Inte heller se de stora blåmärken som döljer sig under kläderna. Romanen avslutas med att Leena, Rita och Åse i tonåren tar med sig sovsäckar och sover i skogen under bar himmel. Vid lägerelden jämför de sina föräldrar med varandra. Leena berättar att hon inte tror på Gud men ber till Gud att han skall finnas och göra hennes familj hel igen. Trots våldet som ingen i familjen undkommit, älskar Leena ändå sin pappa som en gång i tiden var en lovande läsarskalle som var bra på idrott.

Leenas mamma dricker bara för att stå ut med att pappan dricker.