romanernas.blogg.se

Om en historieberättare som förläst sig.

Slottsherren Hugo Hamilcar Löwenstierna bor i sitt jaktslott djupt i Närke skogar. Om kvällarna turas den bildningsälskande familjen om att berätta historier för varandra. Efter att ha räddat brodern Andreas ur en finansiell knipa är Hugo inte längre accepterad i Stockholm. Från och med nu sköter han affärerna från slottet där förutom Andreas, även hans syster Ullrika Sofia bor.

Då Ullrika Sofia inte känt sig kry och lagt sig tidigt kvällen då det är hennes tur att berätta, meddelar kammartjänaren Jakob att hemmansägaren Richard Furumo, bosatt en och en halv mil inne skogen bakom slottet är traktens bästa berättare. Han har vuxit upp på slottet där hans pappa var bibliotekarie, men efter att förläst sig har han tröttnat på böcker och bildning. Efter att tjänat pengar åkte han till Amerika och hemkommen till Sverige blev han efter ett tag hemmansägare. När Hugo frågar Jakob varför han inte träffat Furamo svarar Jakob att detta var före Hugo slagit sig ned på slottet. Hugo utbrister att han vill att Richard kommer och berättar en historia för honom.

Dagen efter rider sonen Frans med kusinen Julianus till gruvan för en inspektion. De hamnar i ett polemiskt gräl om konsten. För att lugna sig rider Julianus bort genom skogen. Han hör en flöjt spela i fjärran och ser därför inte vargen som attackerar honom. I grevens tid hinner Richard Furamo skjuta vargen som rivit hästen och bitit Julianus hand. Furumo tvättar Julianus hand i en källa och knyter sin skjorta om hästen. Han berättar om hur Magdalena som onyttjats sedan tonåren hoppar från en klippa ned i en flod. När Furamo träffat henne på klippan och berättat för henne att han fortfarande kunde se hennes oskuldsfullhet i hennes anlete, valde hon avsluta sitt liv medan hon fortfarande ägde sin anständighet. Därmed går Furamos skildring av Magdalenas öde i stäv med traktens skvallertackor som menar att Magdalena var en förlederska som inte stod ut med sig själv. Furamo berättar för Julianus att det var han som spelade på flöjten. Han stod på klippan från vilken Magdalena hoppade.

Efter att ha tillbringat natten på Furamos hemman blir Julianus ledsagad till slottet av Furamo. Medan Furamo är borta sköter hans tjänstefolk gården. Tillbaka på slottet bjuder herrskapet Furamo på middag och ber honom komma tillbaka och berätta en historia för dem. De är alla förundrade över hans godo vigör då han inte längre förkovrar sig. Furamo säger att han gärna kommer tillbaka och berättar en historia om det sker på hans villkor: att han får berätta fritt i stundens ingivelse och få tillåtelsen att undvika all form av politisk korrekthet. Han kommer tillbaka och berättar om hur han som ung polemiserade med Jakob Björkengren, författare till flertalet lexikon. Furamo försvarade människans godhet mot Björkengren som menade att efter barndomen förfaller människan gradvis. Efter detta upprivande långa samtal köpte Furamo ett hemman och bestämde sig för att motbevisa Björkengren. Men allt eftersom Furamo förälskat sig i farmarlivet avtog skrivarivern och han lade ned sin ambition att fullfölja sitt kall. Hugo blir förvånad över varför historien inte fick ett hjältelikt slut. Furamo berättar då hur i tidernas begynnelse en himlanymf blev antastad av en best. När nymfens blod uppblandades med nymfens tårar bildades jorden då den utvalda tåren färdats till en lämplig plats genom universum.

Långa meningar och stycken med flertalet kommatecken. Nytt stycke vid replik förekommer, med eller utan citationstecken. Repliker vävs annars in i texten med citationstecken; stundtals inga citationstecken. Dialogerna innehåller utläggningar. Richard Furamos och Hugo Hamilcar Löwenstiernas permanenta bosättning på landet visar hur människan tenderar att äga en inre vilja att söka sig tillbaka till naturen efter omvälvande händelser. Författaren pekar därmed på naturen som den rena och ursprungliga källan till liv.