romanernas.blogg.se

En övernaturlig biografi om att flytta hemifrån, med fabulerade tillägg om författarens ungdom. Romanen skildrar hur Lidqvist sadlar om från trollkarl till författare.

* * *

Trollkarlen John Lindqvist flyttar 1985 vid nitton års ålder till Luntmakargatan 14 från Blackeberg. I valet röstar han på S och på biblioteket lånar han Tranströmer och Becket, samt lyssnar på klassisk musik. På Luntmakargatan hyr han ett gårdshus med toa och handfat. Ingen dusch i gårdshuset. Eftersom han hyr olagligt börjar han frukta att grannarna blivit arga på honom då de byter lås på duschrummet i tvättstugan. Ett tråkigt par – döda paret – som John köpt en begagnad teve av, ockuperar stundtals duschrummet och skriker under samlaget så högt att John inte kan sova om nätterna. Blod rinner ut genom dörrspringan på golvet. John får även ett mystiskt telefonsamtal om att en viss Sigge är tillbaka. Av en händelse börjar John skriva på en bok om en pojke som också heter John och som är mobbad i skolan. I skrivande stund inser John bara delvis att han skriver om sig själv, medan berättarjaget förstår det fullt ut. I sin trädkoja hittar pojken en dag en förrymd femåring som polisen letar efter. Pojken har mardrömmar om att han vill hämnas på sina mobbare genom att döda femåringen med sin morakniv. Pojken håller femåringen vid liv genom att mata denna med godis. Femåringen har en mjukishund som heter Rebus. En dag när pojken kommer till kojan ser han hur en polis kastar ut femåringen från trädkojan. I det meterhöga fallet ger femåringens blick ett livlöst intryck. Polisen skär sedan pojken i armen för att pojken skall hålla tyst om vad han sett. Innan pojken sett hur polisen kastat ut femåringen har han för ett ögonblick känt det som att han befunnit sig på ett grönt fält någon helt annanstans.

Sedan uppväxten i Blackeberg har John gjort det till en ovana att snatta. Han snattar några Depeche Mode skivor i en butik. Därför hamnar han i arresten och missar en trolleritävling i Köpenhamn. Efter ett tag blir John anställd på restaurang Mona Lisa som trollkarl. En granne som heter Elsa och är i sjuttioårsåldern undrar en kväll om John vill vara med på vad John misstänker är gruppsex inne i duschrummet. Istället flyr han till Sofia som han träffat på restaurangen där han trollar. Han flyttar tillfälligt in hos henne. De har samlag regelbundet. Sofia pluggar till barnsköterska, är med i SSU och lyssnar precis som på John på Depeche Mode. Hon vill senare bli fritidspedagog. När de har samlag vill John att Sofia skall ha på sig sina stora runda glasögon, så att han kan leka att hon är Anna Lindh och han Olof Palme. När Sofia misstycker att John grävt upp en rosenbuske från en rabatt och ställt den i en hink i en hennes lägenhet inser John att han aldrig älskat henne. Då lämnar han en lapp till henne där han tackar för tiden. Nu är det istället ett annat liv som hägrar. Ett liv som Elsa tidigare lockade med. Samtidigt har John blivit av med jobbet på restaurangen.

När John kommer tillbaka till sitt gamla liv på gårdshuset tar han med sig rosenbusken. Han lär känna nynazisten Thomas. Thomas pappa Lars, som är mycket förtvivlad över sonens livsval, bor även han på Luntmakargatan 14. Vid ett senare tillfälle överlämnar John en vigselring som varit på villovägar till Lars som gråter av tacksamhet. Ringen tillhörde Lars farfar. Tillsammans med Thomas genomför John två villarån i Lidingö för John är nu i behov av pengar då han inte har längre har ett jobb. En dag tar Elsa med sig John in i duschrummet i tvättstugan. Där finns ett badkar fyllt med ett svart slem. När någon skär sig i armen, låter blodet rinna ner i karet och slutligen stoppar handen i slemmet öppnar sig en parallelldimension i form av ett grönt fält: en plats som John beskriver som den andra platsen. Flera boenden i fastigheten träder in i parallelldimensionen för att skapa sig ett lyckorus, samt finna sig själva. När John träder in i parallelldimensionen andra gången ser han där mjukishunden Rebus som femåringen i trädkojan en gång hade. I en vägtunnel är det också möjligt att flyktigt träda in i parallelldimensionen genom att lägga handen mot bergväggen och då hörs ett barnskrik. John ber en sminkad medelålders kvinna i päls som sett sina bättre dagar att lägga handen på väggen. När han berättar varför hon skall lägga handen på väggen, svarar hon honom att det var länge sedan bergväggen fungerade för henne. Han tycker sig dock utläsa ur hennes ansikte att hon träder in i parallelldimensionen när hon lägger handen på väggen. När han ber henne berätta för henne vad hon sett springer hon iväg och skriker att hon skall anmäla honom om han kommer nära henne igen. Då John berättar om barnskriket för Elsa talar hon om för honom om när hon såg en polis lämna ett barn i tunneln. John går tillbaka till tunneln och för att lista ut om barnet bor där i något övre schakt eller om skriket kommer från parallelldimensionen. När han senare frågar Elsa om hon hört ett barnskrik i parallelldimensionen berättar hon att fler personer i fastigheten upplever att ”den andra sidan” eller som hon kallar den ”tillflykten” innehåller frustrationer. John har nu börjat märka att parallelldimensionen förändrat honom och han minns knappt längre att han varit tillsammans med Sofia då hon ringer honom för att han glömt sitt backgammon hos henne. Under nyårsaftonen beger sig flera i fastigheten tillsammans till parallelldimensionen och är där i flera timmar. När de kommer tillbaka kramar de om varandra på gårdsplanen och gråter av lycka.

Efter att ha kommit tillbaka från parallelldimensionen skriver John ned vad han sett. Alla uppenbaras i så kallade fältkroppar, innebärande att utseendemässigt framträder de som karikatyrer av deras sanna jag. John besöker parallelldimensionen flera gånger med den överviktiga grannen och tillika utbrända läraren Petronella för att i parallelldimensionen ge sig själv en extra lång penis så att han kan ha samlag med henne. När han träder in tillsammans med Åke misshandlar de varandra utan att skada varandra. Visserligen fortsätter de när de är tillbaka i tvättstugan. John blir kallad till rätten och träffar en domare på dennes kontor. Dommaren vill betala för att få suga av John. John vill hellre att domaren drar av på diverse bötesbelopp men domaren får som han vill. Tillsammans med Elsa hittar John det döda paret i döda i en överdos i deras lägenhet och John börjar frukta att regelbundet inträda i parallelldimension kan vara farligt. I lägenheten hittas kassetter på döda parets samlag i duschrummet. En kväll super John och nazisten till på allmän plats. När en mörkhyad man går förbi misshandlar de honom ordentligt och fortsätter sedan att dricka. Därefter går John på bio. När han kommer hem blir han vittne till att Thomas pappa Lars skjuter skallen av sig i duschrummet intill tvättstugan. John följer efter till parallelldimensionen för att ta avsked. När han är tillbaka upptäcker han att Lars kropp är uppslukad av badkaret. Han förstår nu att portalen håller på att stängas. Därefter uppenbaras ute vid vägtunneln, i för John ett halvt drömliknande tillstånd, en vanställd pojke med en mjukistiger. Tillsammans med grannarna Susanne, Petronella, Elsa och hennes man Gunnar går träder John in i parallelldimensionen en sista gång. Men nu väljer Petronella att inte komma tillbaka utan stannar kvar. När John, Susanne, Elsa och Gunnar är tillbaka i tvättstugan märker de hur något knackar på dörren. Det är det svarta slemmet som tagit formen av en vit varelse. Varelsen intar skepnaden av Olof Palme efter att Gunnar kramat om den och för alltid trätt in i parallelldimensionen. Några dagar senare blir John vittne till hur varelsen som Olof Palme mördar den riktiga Olof Palme. 

* * *

Enkelt språk i vars underbyggnad historien skrivs fram. Flera gåtor får aldrig några svar. Vad hände med pojken som gömdes i tunneln? Varifrån kom det svarta slemmet från början? Vem är Sigge? Genom att låta en ung vuxen man flytta hemifrån till ett liv utan sammanhang, mening och gemenskap för författaren fram kritik mot 80-talets individualistiska samhälle där kollektivet övergivet den lilla människan. Att ”Olof Palme” mördar Olof Palme kan tolkas som en symbol för att socialdemokratin tagit kål på sig själv genom sin egen självgodhet. I samband med villarånen i Lidingö skildras hur MUF gjorde Olof Palme till sin tids judekarikatyr. Romanen är lovande, men tveksamt om det fungerar att både skriva fram historien i språkets underbyggnad och samtidigt inte ge svar på berättelsens gåtor. Det hela blir lite för diffust? Denna form av magisk realism når inte riktigt upp till samma nivå som Murakamis Kafka på stranden, även om likheter finns. Parallelldimensioner som romankaraktärerna träder in i via föremål som utgör medium, gåtor som inte får svar och i slutet av romanerna dyker en vit varelse upp. Både Rörelsen och Kafka på stranden präglas av referenser till klassisk litteratur och musik, populärmusik, samt sexuella fantasier och unga mäns sökande efter mening. Till skillnad från Murakami lägger Lindqvist inte vikt vid att skilda depression hos unga kvinnor.

Som en röd tråd löper 80-talets HIV skräck genom romanen.