romanernas.blogg.se

Frederic Henry är en amerikansk medborgare som tjänstgör som officer i den italienska armen under första världskriget. I eldstrid mot Österrike frågar han och några soldater en överordnad om de kan äta innan striden börjar. De ges ett jakande svar men striden inleds innan de ätit färdigt. De tar med sig osten till skyttegraven och blir sårade i en granatattack. Frederic stridskamrat dör. Frederic flyttas senare till ett sjukhus i Milano. Flickvännen han träffat på militärförläggningen vid fronten, Catherine Berkely, skotsk sjuksköterska, kommer efter senare. Efter återhämtningen skickas Frederic tillbaka till fronten i norr. Alla väntar på att Österrike skall attackera när vädret blir bättre. När Österrike bryter igenom posteringarna gör armen reträtt till Udinese. Frederic leder de sista evakueringarna. På väg mot Udinese kör militärfordonet fast. Två soldater tar då tillfället i akt att desertera genom att springa från platsen. Frederic lyckas skjuta ihjäl en av dem. Därefter ger han två civila unga kvinnor pengar och ber dem fly till närmaste by (under första världskriget attackeras inte civila mål på samma sätt som idag). Tillsammans med tre andra officerare försöker Frederic gå till Udinese. På vägen dit skjuts en officer ihjäl av tyska soldater som anslutit till Österrikiske. En annan officer överlämnar sig då han tror han har större chans att överleva som stridsfånge. Framme i Udinese märker Frederic att italiensk militärpolis avrättar officerare som övergett sina trupper eller gjort reträtt. Han kastar sig i en flod och grabbar tag i en stock. Han flyter med stocken tills han är utom fara. Han hoppar på ett tåg till Milano där han tar reda på att hans flickvän finns i Stresa. Han åker till Stresa och finner henne. En kväll upplyser hotellets portier att militärpolisen är honom på spåret. Frederic och Catherine flyr under natten i en roddbåt till Schweiz. I Schweiz lever de det goda livet på olika hotell. De gifter sig och Catherine blir gravid. När barnet födds läggs kejsarsnitt. Barnet är redan strypt av navelsträngen. Catherine dör senare av förlossningssviterna.

Enkelt språk. Inga svåra ord används. Sparsmakad kommatering. Långa meningar. Berättelsen förs fram i underbyggnationen. Det är inte vad som skrivs som är viktigt utan vad som inte skrivs. I berättelsen är hela tiden avskyn mot kriget närvarande, samtidigt som längtan till kärleken fyller karaktärerna med hopp.

Huvudpersonens fulla namn nämns först på sidan 79 i boken. Under bokens upplösnings byggs förhoppning upp om ett lyckligt slut. Detta grusas i det tillsynes fatala antiklimax som avslutar berättelsen.