romanernas.blogg.se

En skönlitterär bearbetning av bibeltexter. En berättelse om hur kvinnan som ägs av sin man, genom skönhet och oräddhet, samt tillfälligheter, går från att vara bortgift, beslagtagen, underlydande, till att regera ett patriarkalt samhälle.

David, kung i Jerusalem efter att besegrat Goliat, har ett förtital hustrur, vilka bor i en lada. Han har profeter, kammartjänarare och sällskapspager. En dag befinner han sig på palatsets tak med kammartjänaren Safan. På en bakgård några kvarter bort ser han hur den arton år gamla Bat Seba torkar sig efter att ha badat. David känner åtrå till henne. Han skickar bud med Safan, och två män ur livvakten, om att Bat Seba skall infinna sig. På plats blir hon ombedd att dansa till Safans kinnor. När takten höjs släpper hon manteln och blottlägger sig. David ber Safan lämna dem ensamma och tar henne med våld. Senare sänder David trumpetblåsaren Sebadja till Urias hus. Uria, krigshjälte i Davids här, och Bat Sebas man sedan hon var tretton år, eskorteras till palatset för att ligga till bords med David. Därefter stympas Uria intill bäckenet för att senare skickas till fronten där han stupar. Han får en stor mans begravning med psalmer och gråterskor. David låter senare döda Safan för att Safan sett Batsebas sköte som David menar är heligt. Sebadja tar Safans plats. Skulden för Urias och Safans död lägger David på Bat Seba för hennes förföriska skönhet.

När Bat Seba kommer till Davids Palats får hon ett eget rum bredvid den kryplade sällskapspagen Mefiboset. Mefiboset ömsom ömkas, ömson häcklas av David som om nätterna bär honom till sängs. Bat Seba tar med sig en avbild av sin husgud till palatset. Husguden är stympad intill bäckenet vilket upprör David. Han menar att en mans styrka sitter i lemmen. Bat Seba föder senare ett barn åt David som dör. Enligt profeten Natan är detta straffet för att David låtit döda Uria. Det andra barnet, Salomo, överlever dock födseln. David oroas över vem som skall ta efter honom. Han är rädd att profeten Natan skall utse en vanlig herde. Bat Seba utkorar Davids son Absalom som efterträdare istället för sonen Annon. Vid ett fältslag när staden Rabba intas kommenderar Bat Seba David att åka dit. Väl på plats chockas David av att Rabba präglas av svält och misär. Hit hade ju inte han behövt komma, överbefälhavaren hade ju kunnat göra detta själv. När David sedan ser att en kvinna i den belägrade staden ser ut som Bat Seba gråter han dock under tiden då staden intas. Bat Seba känner oro för att ha skickat David till kriget och kommer till honom. I samband med att hon kommer till Rabba ser Sebadja hur flera småpojkar ur Rabbas besegrade här skrattar åt honom. Han hoppar av hästen och hugger dem till döds med sitt svärd. David blir ursinnig på Sebadja och ruskar om honom. Ytterligare bestraffning utkrävs inte.

När Davids son Ammon blir sjuk i feber bedriver han i förvirringen älskog med sin syster Tamar, som tar hand om honom. Som straff får ingen av dem visa sig i Palatset. Endast Ammons namn får nämnas högt. Tamar får bo i ett förråd i sonens Absaloms hus. Där föder hon barnet, vilket Absalom inte låter omskäras utan lämnar på ett offeraltare mitt i natten för att möta sitt öde. Tamar dör senare av utmattning och undernäring. Hon begravs på okänd plats utan psalmer och gråt.

I samband med att fåren klipps fyllnar flera av Davids söner med sina män till. Absalom blir vred och dödar flera av dem med sitt svärd, däribland Ammon. Absalom lämnar Jerusalem för att undkomma David. Han kommer tillbaka några år senare. Då sprider han illasinnade rykten om David, skapar sig skaror av anhängare och utropar sig till kung. Bat Seba flyr med David. Under en tid bor de i ett tältläger långt bort från Jerusalem. David bygger en här och anfaller Jerusalem. Tiotusentals soldater dräps och ingen sida står som vinnare i kriget. Absalom bestämmer sig för att försonas med David. Han rider ut från Jerusalem mot tältlägret. Han ser två män som tillhör Joab (Davids överbefälhavare) komma mot honom. Han sänker svärdet, men kan ändå nå sin båge från hästryggen. Han rider genom ett buskage. När hans mulåsna får en rosentagg i ögat kastas han av och blir hängande från halsen i en trädgren. Han nuddar marken med fötterna och undviker sin egen strypning. De två män som sett honom sänder bud efter Joab som sticker sitt spjut i honom. Därefter låter Joab sina tiotalet män döda Absalom en gång för alla.

När David kommer tillbaka till Jerusalem är han gammal och försvagad. Han sörjer Absaloms död. Vid Rogelkällan utropar snart en av hans söner, Adonia, sig till kung. Som svar kröner Bat Seba sin och Davids son Salomo till kung. De låter honom rida på kungaåsnan genom Jerusalem. Adonia förlikar sig med att Salomo utkoras. När David blir allt vekare skickar Bat Seba efter en älskarinna åt honom, så att han skall finna sina forna krafter. Efter flera dagar visar detta sig inte ha någon effekt och älskarinnan skickas hem. Batseba lägger sig bredvid David på hans dödsbädd. När hon tror han somnat in säger han till henne: ”Du är fulländad, Bat Seba. Din fulländning är din största brist.” Sju dagar senare dör Mefiaboset. Innan Salomo är tillträckligt gammal att styra Jerusalem är det Bat Seba som under sju år regerar riket.

Den vackra prosan, i kontrast till det groteska innehållet, är mestadels skriven i dåtid, även om presens används stundtals. Likt en norrländsk sill-smörgås med messmör blandas ytterligare sött med salt då Bat Sebas klassresa skänker den horribla historien en varm optimism. På typiskt Lindgrenskt maner används inte talstreck eller citationstecken. Skrönor vävs samman till helhet. Ständigt närvarande är skildringen av hur makthavare i en teokrati använder tron för att skapa religiösa ingivelser, som inför dem själva och andra, rättfärdigar folkmord, avrättningar, offer av människor, våldtäkt och kroppsskändningar av lemmar och sköten. Dessa makthavare tillskriver sig i religionens namn en högre mänsklig nivå. De tillåter sig att för mänsklighetens bästa bryta mot moralen de förväntar sig att folket följer. David beskrivs som maktfullkomlig och pervers. Det är alltid någon annans fel att han begår misstag. Skulden för Urias död lägger han hos Bat Seba. Han betraktar kvinnan främst som ett djur. Undantagen är Bat Seba. David är trots sitt maktbegär djupt mänsklig. Han känner sorg över människor han mist. Hans förmåga att känna med andra är, likt mångas, främst begränsad till människor som påminner om hans närstående.

I Bat Seba verkar människorna stå sig själva och de sina närmast och tror gärna att de är ofelbara.