romanernas.blogg.se

Epik om en människa som känner sig älskad och väljer förlåtelsen före hämnden. Under berättandets gång visar författaren hur grupper av utstötta tar hand om varandra och hur katolska kyrkan har ett inneboende hat mot avvikande människor. Den stundtals äckliga prosan innehåller sällan grova ord. Mord, avrättningar, stympningar och vanställda ansikten beskrivs detaljerat och bildlikt. Romanen inleds och avslutas med ett brev från 1994 av Jonathan Barefoot; vars farfars far, Hercule Barfuss, är romanens huvudperson. Brevet är skrivet till fröken Fågel i Sverige. Fröken Fågel är efterlevande till Charlotte Vogel, dotter till Hercule Barfuss och Henriette Vogel. Som utgångspunkt tar romanen avstamp i det att Jonathan kontaktar fröken Fågel för att berätta om Hercules innan Hercule kom till USA.

Den tankeläsande, dövstumme och missbildade dvärgen Hercule Barfuss föds 1813 i en bordell i Königsberg. Modern dör i samband med födseln. Samma natt föds Henriette Vogel, Hercules stora kärlek. Som nyfödd ser Hercule rakt in i förlossningsläkarens inre. Ett begär efter den egna dottern visualiseras. Läkaren blir förskräckt, ger upp planerna på att adoptera barnet och hävdar att det är besatt. Istället tar Madame Schall, föreståndarinnan för bordellen, hand om Hercule. Han växer upp i bordellens och göms för omvärlden som antas hata honom. Magdalena Holt blir hans barnflicka. När hon ger honom mjölk ger han henne ett varsel. En syn uppenbaras för henne där hon ser sig själv leva tillsammans med en släktning hon förälskat sig i. Vid ett annat tillfälle ser hon hur hon kommer studera den heliga skriften. När han leker vid en damm rusar hon fram för att hindra honom från att trilla i. Då hon grabbar tag i honom blir han rädd. Hon hör hans röst inombords. På hennes modersmål danska ber han henne släppa honom. När hon lämnar bordellen för att resa tillbaka till Odense är hon orolig för framtiden. Då hör hon åter hans röst i huvudet som säger henne att allt kommer blir bra.

Under sin uppväxt kommer Hercule Henriette nära. När de leker i bordellens trädgård råkar de av misstag gå ut genom grinden. En folksamling ser hans vanställda ansikte, blir rädda och skriker. Hercule får ett varsel om att en man brutit sig in i bordellen och skall ge sig på Magdalena. Han skyndar till undsättning men kommer för sent. Förövaren har redan skurit av ena bröstet. Magdalena överlever. När Henriette auktioneras bort för första gången får Hercule ett varsel om att mannen som stympade Magdalena nu köpt Henriette för natten. Han rusar in bland draperierna. Uppståndelse uppstår och Madame Schall kommer efter. Hon hör Hercules röst säga vem som köpt Henriette. Hon svarar mannen att flickan inte är till salu. Några dagar senare låter lagmannen i Königsberg göra en razzia i bordellen som därefter stängs.

Efter flera år av misshandel på en asyl räddas Hercule av munken Julian Schuster som tar med honom till ett kloster i Schleisen. Rykten går i staden om Hercules gåvor. En folkmassa stormar klostret för att göra sig kvitt den som de ser som den besatte. Hercule flyr ut i staden och gömmer sig tillfälligt på en resande cirkus där vanställda människor uppträder. Cirkusen drivs av cyklopen Barnaby Wilson.

När allt lugnat sig beslutas av klostrets föreståndare, abbot Kippenberg, att Hercule skall skickas till Vatikanen där en inkvisitor skall genomföra en demonologisk undersökning. När inkvisitorn Sebastian del Moro skär och sticker nålar i Hercules kropp läser Hercule del Moros tankar. Efter undersökningen kommer del Moro låta några män dräpa honom. Med telepati meddelar Hercule Schuster om situationen. Schuster kommer till undsättning och sätter Hercule i säkerhet. När Schuster återvänder till inkvarteringen fångas han och dödas. Ett pris sätt på Hercules huvud.

Efter en tid börjar Hercule uppträda på Barnabys cirkus. Han läser tankar under stort jubel. Men kyrkan är honom på spåren. Från Vatikanen skickar kardinal Rivero män efter honom som sätter cirkusens vagnar i brand. För att inte utsätta sina medartister för fara lämnar Hercule cirkusen.

Efter långa och mållösa vandringar hamnar Hercule i Köpenhamn hos den svenska grevinnan Tavaststierna. Grevinnan är anhängare till Swedenborg och tror sig ha förmågan att tala med de döda. Med hjälp av andarna skall hon föra samman Hercule och Henriette. Men hon behöver pengar. För sin inkomst spelar hon kort. Hon bjuder hem justitierådet Conrad till sin lägenhet. Hercule gömmer sig i en skrubb. Med telepati talar han om för grevinnan vad justitierådet har på handen. När spelet går in på småtimmarna somnar Hercule. När han vaknar är lägenheten länsad och han inlåst. Ett dygn senare öppnar portvakten lägenheten av en slump och kastar en av törst halvdöd Hercule på gatan.

Efter att ha förlustat sig på bordeller i Hamburg tar Hercule sig till slut till Berlin. Där ligger han hungrig och döende i rännstenen. Som en slump stiger Henriette ur sin droska med parasollet i hand. Hon tar hem honom till sitt där hon lever med mannen och friherren Heinrich von Below, en affärsman på uppgång. Sedan Madame Schalls bordell stängts har Henriette med modern Gabrielle arbetat på bordell i Danzig. När Henriette en kväll auktioneras bort till en kund på ett hotell angriper hon denne i självförsvar med en skalpell som finns i rummet. Utan rättegång hamnar hon på spinnhuset. När von Below får höra om henne blir han så gripen att han ser till att hon släpps. När Hercule flyttar in hos henne inleder de sexuellt förhållande. Von Below misstänker inget/ser inget problem i detta. Till slut föder Henriette sitt och Hercules barn: Charlotte Vogel, som presenteras som Von Belows barn.

Men kyrkans män är fortfarande Hercule på spåren. Munken Johannes Langham kan precis som Hercule läsa tankar. Han har en ritning över von Belows våning och vet i vilket rum Hercule sover. När han sitter på krogen med kumpanerna ser han hur en apa slår tillbaka när husbonden och krogägaren pryglar som värst. Han köper apan. Med sina tankar ser han till att apan klättrar in i våningen och in i Hercules rum för att där skära halsen av den som ligger i sängen. Dessvärre är det Henriette och inte Hercule som ligger där. Dock tror nu Langham att Hercule är död. Dottern Charlotte hamnar till slut i Sverige och tar då namnet Fågel. Hon berättar djupgående för Fredrika Bremersällskapets om mammans förehavanden.

Hercule är nu fylld av ett hämndbegär mot kyrkans män. Han beger sig till Danzig där abbot Kippenberg grundat ett nytt kloster. Vid det här laget har Hercule utvecklat en förmåga att nästan göra sig osynlig. Med sina tankar får han Kippenberg att döda de fem munkar som haft ihjäl Schuster. Den första tvingas dricka blåsyra. Den andra spikas fast på väggen i den korsfästes ställning och ett processionskors körs genom rectum. Två munkar sätter Kippenberg eld på. Den femte styckas och äts sedan levande av en markatta. Kippenberg avrättas själv genom halshuggning. Bödeln är full och första hugget träffar axeln. Det andra ryggen. Det tredje dekapiterar huvudet mellan käkarna. Underkäken som inte är avlägsnad ser ut som en hästsko genom vilken blod sprutar.

 Efter Kippenbergs avrättning beger sig Hercules till Abruzziska bergen där inkvisitorn del Moro befinner sig. Han gömmer sig i ett klädskåp. Med tankarna får han del Moro att tro att han är besätt och måste sticka en nål i hjärtat på sig själv för att bli kvitt demonen, vilket så sker. Hercule söker sedan upp Langham i Wien där Langham besöker en cirkus med vilda djur. Hercule skall precis till att driva ett argt vildsvin mot Langham då han inom sig hör Henriettes vädjan från andra sidan. Han låter Langham leva och efter att ha lärt sig teckenspråket i Paris, emigrerar han via Liverpool till USA. Han tar namnet Barefoot och slår sig ner på ön Martha’s Vineyard i Massachusetts, ett samhälle för döva som Barnaby Wilsson berättat om. Sonya Pereira blir hans nya kvinna och dottern får namnet Charlotte efter Hercules första dotter. Hercule tar magisterexamen i engelska på universitet i Boston. Han ger ut böcker om dövas historia, är drivande i utformandet av teckenspråket, samt arbetar för att stärka utbildningsinsatser för döva. Han dör 1914 i påssjukan.

Namnet Barfuss kommer från att Hercule inte kan använda sina missbildade händer. Istället använder han fötterna till allting. Han spelar tom klaver med fötterna. Romanen är skriven i dåtid med undantag för kapitlet då Henriette mördas som är skrivet i presens. Fiktiva tidningsartiklar förekommer i texten. Hercule saknar trumhinnor.