romanernas.blogg.se

En roman om den mänskliga viljan att slå sig fri från bojorna, men också om att vilja kämpa för att andra även skall kunna slå sig fria.

När sjörövarna plundrar och bränner byn dödas hövdingen. De tar med sig hustrun över vattnet till ön. Sonen Svein lämnas kvar med trälarna Stor och Tan. Svein söker upp morbrorn Geire. De båtar över till ön, söker upp folket som ödelade byn, gör detsamma med deras by och hugger ned dem. På ön kommer Svein och Geire i kontakt med en av byns förrymda trälar. Holme är nu en fri man och försörjer sig som smed. Först känner de inte igen honom. När de är tillbaka på fastlandet spekulerar de i att det var han som skickade sjörövarna på dem. De åker tillbaka till ön för att ställa Holme tillrätta och ta tillbaka hans fru och dotter som trälar.

Samtidigt som Svein och Geir åker tillbaka till ön åker Holme till fastlandet. Han vill åter besöka platsen där han trälade och grottan där han bodde medan han var på flykt. Han träffar de gamla trälarna Stor och Tan. De var de som bar ut hans nyfödda dotter Tora i skogen på order av hövdingen, vilket föranledde att Holme rymde med sin familj rymde till grottan och senare bosatte sig på ön. Holme tar emot dem som fränder trots vad de försökte göra med hans barn (de lydde ju bara husbondens order). Då Stor och Tan en natt misslyckas hugga ihjäl honom när han sover, blir han vred och dödar den ena av dem med sina bara händer. Den andra springer mot sjön och börjar simma från platsen. Loke springer efter och kastar stenar efter simmaren. Till slut träffar en sten huvudet och simmaren drunknar.

När Holme är tillbaka på ön får han reda på att hans dotter och hustru är åter förslavade. I hans hus bor nu Geire och Stein. Holme leder ett upprop tillsammans med smederna, diverse köpmän och herrelösa trälar. De skall förstöra den kristna kyrkan som Hövdingen och Konungen beskyddar, men också frita Holmes hustru Ausi, samt dottern. När de kommer till borgen berättar Hövdingen för Holmes anhängare att Holme är en förrymd träl. Genast hoppar flera anhängare av. Kyrkans inredning förstörs, en präst dödas och Geire slås medvetslös av en träl. Men strid mellan uppviglarna och hövdingens kämpar uppstår inte.

När Holme, Ausi och Tora, samt de herrelösa trälarna är tillbaka på fastlandet söker de sig till gården där Holme en gång var träl. De delar upp gården och Geires forna hemman mellan sig. De börjar bruka jorden och ser fram mot ett liv i frihet.

En dag kommer en vandrare förbi. Han känner igen Holme och båtar över till ön. På ön berättar han för Hövdingen vart Holme håller till. Konungen befaller att kämpar skall tillfångata dem och Holme ställas inför rätta. Kämparna bränner ned den ena gården som Holmes anhängare bor på. En person överlever och varnar Holme som gömmer sig med sina kvarvarande anhängare i skogen. De lyckas hålla sig undan och förleder kämparna. Till slut gömmer de sig på en udde. När Holme sover och inte längre har vakten tar Ausi, Tora och en trälhustru båten till bryggan vid gården Holme nu brukar. De tänker hämta fiskedonen.  Kämparna ser dem och fångar dem. Holme kommer efter och låtar sig fångas. På väg till hamnen försöker kämparna, en av dem är Geire, våldta kvinnorna. Holme lyckas slita sina fotbojor men inte handbojorna. Han sparkar ihjäl en av kämparna. När kämparna båtar över till ön med sina fångar förföljs de plötsligt av främmande skepp. Det är daner som leds av öns forne och förvisade konung. När Holme och de andra fångarna är placerade i tryggt förvar på öns borg får de reda på att nuvarande konung har flytt. Hövdingen betalar en lösensumma för att danerna inte skall attackera med sin överlägsna här. I fångenskapen sliter Holme sina bojor både till händer och fötter. Med sina bara händer dödar han fem kämpar, varav en är Geire. Han flyr med Ausi och Tora till fastlandet. När Ausi och Tora är i säkerhet åker han tillbaka till ön för att ta hem de andra herrelösa trälarna. Men de är alla dräpta. Han åker ensam tillbaka. Med fruktan för Sveins och Hövdingens vrede, bosätter sig åter familjen i grottan där de bodde när Holme hade rymt från sin forne husbonde.

Språket är enkelt. Prosan påminner om Hemingway genom att stundtals är det inte vad som skrivs utan vad som inte skrivs som är viktigt. Starka scener beskrivs inte detaljerat och precist, utan istället svepande, nästan antydande.