V. 35 Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren
Olof Helmerson, karismatisk och kontroversiell väckelsepastor inom EFS, turnerade Norrlands inland tidigt 50-tal. Spelade dragspel, sjöng under mötena och grundade en församling i nedre Avabäck.
Efter att sent 50-tal lämnat församlingen, börjar Olof arbeta på mentalsjukhus i Umeå. Hans fru dör tidigt trots sin starka tro. Fruns död och mötet med den medicinska vetenskapen ställer Olofs tro på sin spets och han blir en gudsförnekare. Senare flyttar Olofs son till Australien och hör aldrig mer av sig.
Nästan femtio år efter att han lämnat församlingen reser Olof en sommar tillbaka till inlandet för att träffa församlingsmedlemmarna. Målsättningen är att omvända dem till gudsförnekare. Olof försöker få lokalredaktören Leif Vikström att publicera en artikel om honom. Leif är dock mer intresserad av att skriva på sin historiska roman om när Karl den femtonde kom för att inspektera utdikningen av myrlandet. Olof inkvarterar sig på en gård där den tidigare församlingsmedlemmen tillika nykteristen Eberhardt bott. Efter Eberhardts död bor två avlägsna släktningar till honom på gården. Ivar och Asta. Asta arbetar i hemtjänsten och berättar att de flesta medlemmar i församlingen är döda. Två medlemmar som fortfarande lever – Gideon som blivit blind och Thorvald konstnären – har redan fallit av. Det är endast Gerda, som ligger för döden, och Marita, oäkta dotter till bortgångna församlingsmedlemmen Isabella, som fortfarande är kvar i församlingen.
När Olof träffar Gerda ser han ur hon stärks inför döden av tron. Han är ändå beslutsam att innan sommarens slut predika sin gudsförnekelse för henne. Han cyklar till henne regelbundet. Under mötet med Marita visar det sig att det är Olof själv som är pappan. Marita har vetat detta hela sitt liv. Olof försöker förgäves omvända henne. Under cykelturerna till och från Gerda stannar Olof vid ett torp som heter Linuses. Där bor ett yngre par. Kristina har ärvt torpet och mannen kallas Stockholmaren. Vid ett tillfälle går Stockholmaren naken i trädgården. Kristina skrattar åt hans pung och säger att den nästan når honom till knäna. När hon ber honom klä sig säger hon: ”Vi har aldrig varit nakna utomhus. Vi har aldrig visat oss utan kläderna offentligt”. Då blir han förargad över ordvalet ”vi” och har ihjäl henne. När Olof tittar förbi under en av sina cykelturer ser han den ihjälslagna kvinnan på gräsmattan. Han håller Stockholmaren sällskap tills ambulansen kommer. De dricker pilsner och äter smörgåsar med messmör. Brödet har Kristina bakat. Messmöret har Kristina och Stockholmaren gjort tillsammans. P.g.a. nedskärningar kan polisen tidigast arrestera Stockholmaren dagen efter.
När slutet är nära för Gerda ger Olof henne en välsignelse med nattvard. Han har inte hjärta att ta ifrån henne sin sista frid genom att berätta att Gud inte finns. Han lyckas dock delvis omvända henne till ett gudsförnekande liv genom att använda den ”syndiga” och ”okristliga” Gammaldags Norrländsk Akvavit istället för rödvin till nattvarden. Ironiskt nog just den dryck han för femtio år sedan förbjud sina församlingsmedlemmar att dricka.
Norrlands Akvavit är en egendomlig och humoristisk berättelse om att innan döden kommer, vilja ställa allt tillrätta och nå frid. I Olof gestaltar Lindgren den gamles rädsla för att bli oanvändbar och bortglömd. Den enkla och varma prosan är rik på dialoger, men utan talstreck eller situations-tecken. Texten innehåller fotostatkopior ur lexikon, kopior av handskrivna brev och fotografier på byggnader och personer, vilket gör att romanen i viss mån spelar an på dokumentärgenren. Ständigt återkommande är lokalredaktören Leif Vikströms utdrag ur sin roman om när Karl den femtonde kom för att inspektera utdikningen av myrlandet. Den samtida Norrländskheten närvarar ytterligare genom användandet av lokala uttryck, maträtter och beskrivningen av hur inlandet avfolkas. Norrlands Akvavit är ett mästerligt prov på hur en geografisk plats med sin historia, och de människor som verkat och fortfarande verkar där, kan ligga till grund för en fantastisk roman. Att detta stora panorama hinns med på 220 sidor är än mer imponerande.